<span class="notranslate" onmouseover="_tipon(this)" onmouseout="_tipoff()"><span class="google-src-text" style="direction: ltr; text-align: left">Man kan inte leva bara av att slicka grytor.</span> Man kan ikke leve av å slikke stuinger.</span>
Diktaren som dragit sig tillbaka i sitt elfenbenstorn, isolerad från människornas värld enligt egen önskan, påminner vare sig han vill det eller inte om en annan ensam varelse: utkiken som i månader är instängd i ett fyrtorn på toppen av en klippa.
En kvinna måste tänka pä om kjolen är för kort, byxorna för åtsittande, ringningen för djup, om hon rakat benen, om läppstiftet sitter kvar och huruvida hon ser bättre ut med håret uppsatt. En man kollar om gylfen är stängd och kliver ut på scenen.
En man som kände sig som en stor syndare kom till Himmelrikets port, beredd på en rejäl utskällning. Men när Sankte Per skrev i protokollet att mannen var en "genomsnittssyndare" stampade han så ilsket i himlagolvet att han for rakt ner i helvetet.
Hur kommer det att bli om (eller när) många faktiskt arbetar mycket längre än andra? Måste då den som slutar tidigt se den som arbetar längre som en förrädare? Jag vägrar tro att det måste vara så. Men solidariteten kommer att sättas på hårda prov.
I verkligheten önskar sig författaren ingen succé. Han vet att han har ett kort liv, att den dagen kommer då han passerar glömskans mur, och han vill efterlämna en ristning på muren - Kilroy was here - som någon om hundra eller tusen år får syn på.
Jag har faktiskt inte haft ett så spännande liv. Det är många saker jag önskar jag hade gjort, istället för att bara sitta nånstans och klaga på ett tråkigt liv. Så jag vill helst hitta på lite. Jag skulle hellre berätta en historia om någon annan.
Presidentkampanjerna blir allt fulare. Hörde ni det här? Igår kom en 27-årig ut och förnekade att hon hade en affär med demokraternas frontfigur John Kerry. Kvinnan tillade, "Jag skulle aldrig vara otrogen mot Bill Clinton".
Skillnaden mellan en sak som kan gå sönder och en sak som på inga vilkor, absolut inte, överhuvudtaget kan gå sönder, är det att när en sak som på inga vilkor, absolut inte, överhuvudtaget kan gå sönder, går sönder, så är den helt omöjlig att laga.
Vi blir helt enkelt tvungna att utveckla bättre kommunikationsmetoder. Det finns nämligen inget bättre sätt att verkligen förvissa sig om att man väljer de klokaste människorna. Men de måste informeras. Det första ansvaret är information - sanning.
Vi diskuterade nyligen möjligheten att utnämna en av våra katter till påve, och vi enades om att det faktum att den inte var av italiensk härkomst och inte heller var hanne gjorde det tredje förhållandet, att den var en katt, alldeles ovidkommande.