Utan läsarnas reaktioner tror jag att jag skulle sluta skriva krönikor. Det är ingen mening med att diskutera bara med sig själv. När man skriver räcker man ut en hand i rymden: här är jag, var är du? Det känns bra när någon fattar handen.
Utan läsarnas reaktioner tror jag att jag skulle sluta skriva krönikor. Det är ingen mening med att diskutera bara med sig själv. När man skriver räcker man ut en hand i rymden; här är jag, var är du? Det känns bra när någon fattar handen.
Det undermedvetna: den ytterst irriterande del av hjärnan som aldrig svarar på frågor utan bara ger små antydningar och sedan i lugn och ro gnolar på någon melodi för sig själv utan att säga ett knyst mer.