När man är mitt uppe i en historia är det ingen historia alls. Bara något tilltrasslat, ett undertryckt vrål, en förblindelse. Det är först efteråt det blir en historia över huvud taget, när man berättar den för sig själv eller för någon annan.
Jag hatar banker! De gör aldrig något positivt för någon förutom att ta hand om varandra. De är först in med sina avgifter och först ut när det blir problem.
Jag har faktiskt inte haft ett så spännande liv. Det är många saker jag önskar jag hade gjort, istället för att bara sitta nånstans och klaga på ett tråkigt liv. Så jag vill helst hitta på lite. Jag skulle hellre berätta en historia om någon annan.