Alla levande varelser dödar - det tycks inte finnas något undantag. Men den enda i hela raden som dödar för nöjes skull är människan. Hon är den enda som dödar av elakhet, hon är den enda som dödar för att hämnas.
Det är ofta tillräckligt att bara vara med någon. Jag behöver inte röra den. Inte ens prata. En känsla strömmar genom båda två. Du är inte ensam.
Om det är någon nytta med att veta det, så försöker jag alltid skriva efter isbergets princip. Det finns sju åttondelar under ytan, och bara en åttondel som kan ses. Allt det du känner kan du ta bort, det stärker bara isberget. Det är den delen som inte kan ses. Men om en författare utelämnar något därför att han inte känner det, blir det ett hål i historien.