Kristine Hasle

När vi kom tillbaka till stationen där vi bodde, måste jag ringa till pappa för att berätta för honom att nu hade jag kört genom Perleporten. Det var han som fick mig att läsa boken. (22 jul 2010, under vistelsen på Bjørnön)  Da vi kom tilbake til stasjonen hvor vi bodde, måtte jeg ringe til pappa for å fortelle ham at nå hadde jeg kjørt gjennom Perleporten. Det var han som fikk meg til å lese boken. (22 jul 2010, under oppholdet på Bjørnøya) Kultur

---

Ordspråket förklarat med synonymordlista:

När vi kom tillbaka (=åter) till (=åt, mot) stationen där vi bodde, måste (=plikt, tvungen) jag ringa (=måttlig, skral, betydelselös, liten, bagatellartad, lindrig, svag, obetydlig, smått, få, späd, telefonera, otillräcklig, knapphändig, oansenlig) till (=åt, mot) pappa (=fader, far, farsa) för (=ty, förut, stäv) att berätta (=tala om, redogöra, säga, uppge, förtälja) för (=ty, förut, stäv) honom att nu (=just nu, numera, genast, omedelbart) hade jag kört genom (=igenom) Perleporten. Det var (=varje, varenda, vart) han som (=såsom) fick mig att läsa (=tyda, studera) boken.

---

Översatt till rövarspråket:  Nonäror vovi kokomom totilollolbobakoka totilollol sostotatotiononenon dodäror vovi bobododdode, momåsostote jojagog rorinongoga totilollol popapoppopa foföror atottot boberorätottota foföror hohononomom atottot nonu hohadode jojagog kokörortot gogenonomom Poperorlolepoporortotenon. Dodetot vovaror hohanon sosomom foficockok momigog atottot loläsosa bobokokenon. (22 jul 2010, under vistelsen på Bjørnön)

Baklänges:  Nekob asäl tta gim kcif mos nah rav teD .netropelreP moneg trök gaj edah un tta monoh röf attäreb tta röf appap llit agnir gaj etsåm ,eddob iv räd nenoitats llit akabllit mok iv räN. (22 jul 2010, under vistelsen på Bjørnön)

SMS-svenska:

nR vi kom tillbaka till sta10n1 dR vi bodD,måsT jag ringa till pappa för att Brätta för honom att nu haD jag kört g1om Prleport1.Dt var han som fick mig att läsa bok1. (22 jul 2010, under vistelsen på Bjørnön)

---

Liknande ordspråk:

För att beskriva hur nära John och pappa var, brukade jag ringa honom efter tävlingar – ända fram till slutet. Vi pratade om hur det hade gått och jag sa, "Pappa, vem ska jag ringa nu?" Utan att tveka sa han att jag skulle ringa John. Så starkt var bandet mellan dem och han tänkte på John och John tänkte på honom.

To say how close John and dad were, I'd call him after meets - all the way up till the end. We discussed how things went and I said, 'Dad, now who am I going to call.' Without hesitation he said you'll call John. That's how close that bond was and he thought of John and John thought of him.

Jag började läsa den här boken för cirka två månader sedan, eftersom vi träffas en gång i veckan så tar det lite tid att komma igenom den. Så för två månader sedan började jag läsa den och den unga flickan kom tillbaka och sa 'Jag fick tag på boken, jag lånade den av min lärare i skolan och läser den.' Nästa ögonblick var hon klar, så hon försökte berätta historien när vi gick igenom den, men det var bra.

I started reading this book about two months ago, because we meet once a week so it takes a while to get through it. So two months ago I started reading it and the young girl came back and said 'I got the book, I borrowed it from my teacher at school and I'm reading it.' The next thing I know she was done, so she was trying to tell the story as we were going along, but it was great.

Jag gav boken jag hade skrivit till mamma och pappa, och när jag träffade pappa ute på gatan några dagar senare sa han ”jag måste ju tacka för boken, men jag vill att du ska veta att jag har bränt den”. Det var inget som upprörde mig på något sätt, det var helt logiskt. (23 jun 2011, i en intervju om reaktionen från sin familj på hans första bok.)

Jeg gav boken jeg hadde skrevet til mor og far, og da jeg møtte far ute på gaten noen dager senere sa han ”jeg må jo takke for boken, men jeg vil at du skal vite at jeg har brent den”. Det var ikke noe som opprørte meg på noen måte, det var helt logisk. (23 jun 2011, i en intervju om reaksjonen fra sin familie på hans første bok.)

Jag ringde honom för att få reda på var han fick broschyren och allt han sade var att den saknade etiketten, ... Jag frågade honom när han fick den och han sa att han fick den på lördagen, vilket var fem dagar innan jag såg dem. Jag frågade honom varför han inte orkade ringa mig och berätta om det fanns en felaktighet under de fem dagarna och varför jag måste höra det från Dan och inte från honom. Jag har försökt prata med honom och sitta ner med honom men han returnerar aldrig mina telefonsamtal. Jag sa till honom att jag är lika ärlig som dagen är lång och att om det inte fanns någon etikett så hade uppenbarligen någon rivit av den.  I called him to find out where he got the pamphlet and all he said was it was missing the label, ... I asked him when he got it and he said he got it on Saturday, which was five days before I saw them. I asked him why he didn't bother to call me and let me know there was a defect in five days and why I had to hear it from Dan and not him. I've been trying to talk to him and sit down with him but he never returns my phone calls. I told him that I am as honest as the day is long and that if there was no label that obviously someone pulled it off. William Watson (1858-1935)

Boken hade precis lanserats, och de hade lagt den på disken. Några tonårsflickor stod i kö för latte. En av dem vände sig om och fick syn på boken. Æææsj, sa hon, och stirrade en stund. Sedan tog hon tag i boken och började läsa på baksidan. (6 feb 2016, i en artikel om författare som designar egna bokomslag)

Boken var nettopp lansert, og de hadde satt den på disken. Noen tenåringsjenter stod i latte-kø. En av dem snudde seg og fikk øye på boken. Æææsj, sa hun, og stirret en stund. Så grep hun tak i boken og begynte å lese bakpå. (6 feb 2016, i en artikkel om forfattere som designer egne bokomslag)

Här har vi samlat citat sedan 1990!

Vad är ordspråk?
Hur funkar det?
Vanliga frågor
Om samlingen
Ordspråkshjältar
Hjälp till!